Har så mycket planerat de kommande veckorna; inspirationsdag, åka till min hemstad för att fira två personer som fyller år, föreläsning, en stor födelsedagsfest för en kompis, resa till Göteborg för att fira en annan kompis, utställning och hämta ett syskonbarn som för första gången ska sova över här. Det är dubbla känslor med att ha mycket planerat. Å ena sidan blir jag stressad och känner att jag bara vill beta av allt så jag får vara hemma och bara ta det lugnt utan att "tvingas" göra sånt jag kanske inte har lust för just då men å andra sidan tycker jag det är skitkul för jag känner att jag utvecklas, är älskad och har ett roligt liv.

 

Igår sms:ade jag tjejen som jag träffade i lördags, hon blev jätteglad och vi bestämde att vi ska träffas någon dag. Hon är så himla underbar och hon verkar vara en sån person som verkligen kan lyfta andra och visar mycket uppskattning. Fantastiskt med sådana människor.

 

SF på jobbet som jag kommit nära är också helt underbar. En människa utan någon ondska i kroppen. Vill alla väl och får mig alltid på bra humör. Bryr sig verkligen om en. Hon gör mig till en bättre människa, precis så som det ska vara. Vi var på bio i fredags och såg Skönheten i allt. En jättefin film. Innan filmen tog vi varsin sallad på ett populärt café här i stan.

 

Idag direkt efter jobbet ska jag volontärarbeta. Vi har inget speciellt planerat, bara umgås med kvinnorna och barnen.