Den 31 juli 2010 lämnade jag honom. Det har alltså gått exakt 5 år idag. Vårt förhållande varade i 5 år och nu efter 5 år kan jag säga att det tog lika lång tid för mig att "komma tillbaka". Det är det här året jag känt att jag nu har byggt upp alla olika delar i mitt liv som jag hade innan jag träffade mitt ex, allt är bara på ett annat sätt och i en annan stad. Det kommer aldrig bli som förut, jag kommer alltid vara "skadad" av det som hänt mig och vissa saker kommer förfölja mig kanske hela livet... men jag lever ett vanligt liv igen, äntligen. Om 8 månader försvinner min skyddade identitet, jag kan välja att ansöka om förlängt skydd men jag ser själv inte att jag har det behovet eftersom jag inte har någon stor hotbild mot mig. Jag tror inte han kommer leta upp mig nu efter såhär lång tid, min hjärna säger mig då och då att han en dag kommer stå här utanför och rycka i dörren, men mitt förnuft säger att risken är väldigt liten. Jag har vanliga problem nu, inga sånna som handlar om liv eller död. Jag har en lägenhet på 53 kvm och en stor balkong som jag verkligen trivs i nära stan. Jag har ett jobb där jag är ansvarig för ett eget område och får vara med och påverka. Jag har vänner, både mer ytliga och sådana som ligger mig nära om hjärtat. Jag har mina underbara katter. Jag skrattar, har roligt och gör allt jag vill. Jag är fri. Jag överlevde den här långa och krokiga vägen.

 

Så vad händer nu? Vad är planen? Jo, det är att förbereda mig mentalt för när min skyddade identitet försvinner och jag blir lika enkel att hitta som alla andra. På många sätt längtar jag efter att få slippa allt krångel och att den sista lilla biten i mitt liv som ofta påminner mig om hur tufft det varit ska försvinna. Nån dag vill jag att det jag varit med om ska bli en drivkraft och inspiration för andra människor, jag vill göra skillnad. Jobba som volontär, föreläsa eller på något annat sätt göra något som kan hjälpa andra. Jag vill även hjälpa djur, något jag verkligen brinner för och har skrivit en del om förut. Just nu är jag inte riktigt där, men jag vet att det kommer komma en dag då jag är redo att ge mig ut och göra allt det där.