Denna veckan har jag spenderat ganska mycket tid på det skyddade boendet och volontärarbetat. Jag och några andra volontärer har suttit och pratat med kvinnorna om både jobbiga och roliga saker. Jag älskar verkligen att vara där. Jag var hemma från jobbet tisdag och onsdag förra veckan, jobbade bara några timmar på tisdagen och gick sedan hem för jag hade så ont i magen. I torsdags var det röd dag och i fredags hade jag semester.

 

Jag träffade Chris i fredags och i lördags (igår). I fredags kom jag till honom vid 18.45. Jag hade köpt med mig cava, prosecco och jordgubbar. Chris stod för maten. Till förrätt åt vi mozzraella med tomater och vitlöksbröd i ugnen med räkor, majonäs, creme fraiche/rom på. Han lagade även en pastarätt med räkor men vi blev så mätta av förrätten så den åt vi igår istället. Vi kollade på film, en som utspelade sig under andra världskriget. Det tog lång tid innan vi bestämde vilken film vi skulle se men det var inte det bästa valet vi gjort, den var väldigt tråkig och händelselös under 2 timmar. Vi gick och la oss vid 1 kanske, tidigt för att vara oss men båda var trötta. Igår var vi däremot vakna till 04.30, låg i sägen och skrattade medan vi kollade på "scare cam" på YouTube. Jag vaknade vid 10.30 och var jättepigg så jag gick upp medan Chris låg kvar en stund. När han kom upp la vi oss tillsammans i soffan och kollade på filmen Taken 3. Chris får mig att känna så många underbara känslor på samma gång, jag trodde inte att det var möjligt. Jag tror verkligen jag börjar bli kär. Vi har nu träffats i 6 veckor och jag ångrar inte en sekund att jag hade bestämt mig för att prata med honom den där kvällen...

 

Igår, innan jag träffade Chris, gick jag igenom papper med anteckningar från det skyddade boendet och sjukskrivningar. Jag har varit en väldigt trasig människa och jag ser mig i spegeln och tänker "fan vad stark jag är". Jag märker att jag har kommit in i en bearbetningsfas efter att jag träffade Chris. Jag skulle nog gissa på att det är för att jag tycker så otroligt mycket om honom och om det här går bra och det kommer leda till ett förhållande. Med ett förhållande kommer utmaningar när man har min bakgrund. Situationer som framkallar jobbiga känslor. Jag är också rädd för att Chris ska lura mig, att det ska visa sig att han är en kvinnomisshandlare även fast han inte har visat några tecken. Hjärnspöken. Har så många konstiga tankar i mitt huvud som kommer från att jag vill skydda mitt hjärta från allt ont. Jag vill eliminera alla tänkbara hot, ligga steget före och alltid vara redo. Aldrig låta en man behandla mig så igen. Men Chris är inte så. Han har aldrig visat något tecken på att han någonsin skulle vilja skada mig. Tvärtom, han vill skydda mig. Han vill alltid att jag ska må bra, att jag ska vara nöjd. Han är lyhörd och omtänksam. Bryr sig om vad jag vill och vad jag behöver. Jag ber verkligen för att det ska bli jag och han. Skickar ut tankar till universum. Tänk om jag en dag står där med en sticka som säger att jag och han ska bli föräldrar... det hade varit underbart.