Snart har jag träffat Chris i 10 veckor. På måndag-tisdag är vi i Göteborg och ska gå på konsert, blev så glad när han frågade mig! Det blir den första planerade resan vi gör tillsammans. Något som fick det att kännas så rätt med honom var när vi låg i hans säng och han tog av mig t-shirten jag hade på mig och jag gick med på det. Jag har inte velat visa mig helt naken för honom för jag har känt mig jätteosäker, speciellt över min överkropp och mina bröst. Jag har skylt mig och sovit med t-shirt osv medan han har legat avklädd bredvid mig. Den kvällen kändes det dock rätt och han tog även av mig BH:n försiktigt och jag kände att det kändes bra. Han kollade på mig, på min kropp och sa "wow, du är verkligen det vackraste jag sett". Det kändes så äkta. Han menade det. Han fick mig att känna mig vackrast i världen. Det var i den stunden jag kände att jag och han är helt rätt. Jag vill inte ha någon annan än honom, jag vill bara ha Chris. Han är det närmsta jag varit ett förhållande på snart 7 år, men det var så värt att vänta, att kämpa. Om jag får drömma mig iväg hoppas jag att vi inleder ett förhållande, flyttar ihop i början av 2018 och att jag får spendera resten av våra liv med varandra. Gifter oss. Får barn. Bygger ett liv tillsammans. Får man drömma såhär? Jag längtar till den dagen jag får säga "jag älskar dig" och mena det från djupet av mitt hjärta.

 

Jag har klarat att springa 3 km i sträck, utan att stanna! Snittiden blev 5.56 min/km och det är helt okej tycker jag med tanke på hur länge jag har varit skadad. Min mage är lite bättre, äter ett pulver jag fått utskrivet av läkaren och försöker tänka på att ta det lugnt. Den 10 juli börjar min semester, så underbart!

 

I helgen var IK här på besök och i söndags (18 juni) hängde vi på min balkong hela eftermiddagen, satt i solen och åt massa gott.

 

Oj höll nästan på att glömma berätta det här! Igår åkte jag och Sandra ut till naturreservatet och brände upp brev från mitt ex. Från tiden då han satt i fängelse. Jag har sparat dom under hela den här tiden och läst dom ibland, varför vet jag egentligen inte. Nu är de äntligen borta för alltid. Jag har en ring jag ska göra mig av med också, jag kommer aldrig ha på mig den och det är dags att göra sig av med alla minnen.