Igår kväll var jag supertrött så efter att Arvid somnat på mig la vi ner honom i vagnen och sen gick jag och la mig medan Chris tog kvälls/nattpasset. Jag vaknade vid 4 för att amma och nu har han somnat och jag ska gå och lägga mig snart igen. Arvid är fortfarande ett snällt och lätt barn som är ganska nöjd med tillvaron och vi älskar honom så otroligt mycket. 

Jag tror jag ska avsluta den här bloggrn snart och göra ett sista inlägg. Det känns som cirkeln nu är sluten. Ni som hängt med från början har varit med på en 8 år lång resa. Jag flydde för 8 år sedan och har under åren byggt upp mitt liv. Nu sitter jag här med en fantastisk partner, påbörjat en socionomutbildning, är engagerad i en styrelse för ett skyddat boende/kvinnojour, har fått fantastiska vänner och precis fått min fina son. Livet blev fantastiskt för jag slutade aldrig kämpa. Man får aldrig ge upp, blicka istället mot målet och bara kör hårt!