Skickade precis ett mail med en studieledighetsansökan till min chef. Det känns som ett så stort steg. Livsförändrande. En början på något nytt. Jag väljer bort tryggheten och kastar mig ut i livet. Det är jobbigt eftersom mitt liv varit som det varit och jag vill inget annat än att ha trygghet men jag känner att jag måste göra det här. Jag kan inte fortsätta bara för att det är tryggt. Man måste våga för att vinna.