Tenta, renovering och snart är han här!

Första juni idag och terminens sista tenta är skriven. Var klar vid 16.30 och känner sån lättnad och befrielse. Tänk att jag orkade mig igenom allt, det har varit riktigt tufft. Heja mig! Jag har verkligen i perioder varit riktigt trött på min studiegrupp men nu känns det tråkigt att skiljas från dom och klassen. När jag hoppar på utbildningen september 2019 är det ju med en helt ny klass. Nu väntar två dagars behövlig ledighet och sen börjar jag jobba igen. Har inte ledigt förrän 2 veckor innan beräknad förlossning men får se hur det blir med min foglossning.

Jag har flyttat tillbaka till min lägenhet, gjorde det igår (torsdag) och har städat för fullt. Det känns i kroppen kan jag tala om. Det har blivit så fint här efter renoveringen men det är byggdamm ÖVERALLT. Kommer säkert ta tid innan allt försvinner för det känns som att det på något märkligt sätt kommer tillbaka. 

Vetskapen om att det nu är juni gör att det känns som att bebisens ankomst är mycket närmare nu, två månader, det klarar jag att vänta! Vagnen är monterad och bebisens säng står på sin plats. Har lite saker kvar att köpa såsom badbalja och skötbädd men det mesta är klart. Var hos barnmorskan i tisdags, bebisens hjärtljud låg på 140 slag/minut, SF-måttet var 28 cm och mitt blodtryck 105/65. Min kropp har samlat mycket vätska och det är tungt, längtar efter min icke-gravida kropp. Jag vill träffa bebisen också, kommer vara så häftigt att bli mamma! Är inne i vecka 29 (28+4) och enligt appen är det 79 dagar kvar, 201 dagar har jag redan tagit mig igenom!

(null)

Kategorier: Allmänt
Taggar: gravid, vecka 29;
1 C:

skriven

Hej! Har skrivit till dig några ggr om att jag följt dig från 2012. Lämnade en kommentar o gratulera dig till graviditeten o skrev även då att vi gick i tankar kring det....
Är nu i V 19 :) Lite kul att följt din resa som bitvis varit som min o nu går in i en ny fas... där även jag befinner mig :) Var rädd om dig! Kram

Svar: Hej! Ja jag kommer ihåg, åååh vad kul att du nu också är gravid, GRATTIS!!! Det är så häftigt, spännande och läskigt på samma gång. Det är inte så långt mellan oss men njut nu medan du är någorlunda smidig för sen blir det tungt :) Har du varit på rutinultraljudet än? Har du börjat känna rörelser? KRAM!
tankartilldig

2 C:

skriven

Tack tack :) Ja det är verkligen blandade känslor!!
Usch hemskt kanske, men bävar för hur stor man ska bli... har fått upp ca 9 kg o tycker redan jag är jättestor... o då är jag bara halvvägs!!
Jag var på ett i V 13 då jag är 37 år, så nästa är om en vecka som är det ”vanliga”. Men jag fattar inte än. Kanske för att jag inte kännt något än. Men jag kan verkligen inte förstå det... Sen har jag nog en stor självbevarelsedrift med att ta det lugnt o se så allt går vägen. Nästan så jag är rädd för att hoppas för mycket så kag håller mig lite låg..
Men du måste haft det tufft i denna värmen?? Jag har pool hemm så jag har legat o guppat o den, annars hade jag nog tuppat av :)
Det var augusti du skulle få va? :)

Svar: I värmen går man upp i ”vattenvikt” men i dagens samhälle är ju det där med viktuppgång jobbigt. Tyvärr tar det bort lite av att man njuter av graviditeten :/ jag gick också på KUB även fast jag ”bara” är 29, min pojkvän ville att vi skulle gå och att det kändes viktigt för honom. Det var kul att få se bebisen då och allt såg bra ut. Hur gick ultraljudet du gick på? Tog ni reda på kön?

Tack och lov är det svalare nu och jag mår mycket bättre. Det är tuuungt i kroppen nu bara och jag längtar efter min vanliga kropp.

Ta hand om dig, kram!
tankartilldig

3 C:

skriven

Nu har vi varit på våra ultraljud och allt såg bara bra ut! Fick även veta att det är en liten tjej som ska komma :) Jag har dock haft det på känn hela tiden. Jag har aldrig riktigt drömt om barn o familj som nog många gör. Utan varit fokuserad på min karriär och nyfiken på nya platse m.m. (14ggrs flytt kanske förklarar en del rastlöshet Hahaha) Men har jag nån gång drömt om barn på natten så har det alltid varit en tjej :)
Sen är det ju konstigt hur emotionell man är nu... När jag satt och pratade med min sambo om att det är en liten tjej. Så gick det från raseri till krokodiltårar. Jag rasade över att vi ska tvingas fostra våra tjejer att vara ”rädda”. Att akta sig för vissa män, tänka på hur man klär sig, begränsa deras frihet som att inte gå själv när det är mörkt... sen sköljde ledsamheten över att det är så här jäkla orättvist. Nu blir det ju väldigt svart och vitt i känslornas berg o dalbana ;) Dock känner jag såklart hopp om att framtidens pojkar kanske kan bli fostrade annorlunda. Såsom Arvid t ex :)
Var rädd om dig! Kram

4 C:

skriven

Nu har vi varit på våra ultraljud och allt såg bara bra ut! Fick även veta att det är en liten tjej som ska komma :) Jag har dock haft det på känn hela tiden. Jag har aldrig riktigt drömt om barn o familj som nog många gör. Utan varit fokuserad på min karriär och nyfiken på nya platse m.m. (14ggrs flytt kanske förklarar en del rastlöshet Hahaha) Men har jag nån gång drömt om barn på natten så har det alltid varit en tjej :)
Sen är det ju konstigt hur emotionell man är nu... När jag satt och pratade med min sambo om att det är en liten tjej. Så gick det från raseri till krokodiltårar. Jag rasade över att vi ska tvingas fostra våra tjejer att vara ”rädda”. Att akta sig för vissa män, tänka på hur man klär sig, begränsa deras frihet som att inte gå själv när det är mörkt... sen sköljde ledsamheten över att det är så här jäkla orättvist. Nu blir det ju väldigt svart och vitt i känslornas berg o dalbana ;) Dock känner jag såklart hopp om att framtidens pojkar kanske kan bli fostrade annorlunda. Såsom Arvid t ex :)
Var rädd om dig! Kram

Kommentera här: