Äntligen semester och nu är det endast 13 dagar kvar till beräknad förlossning (BF). Den här sommaren och graviditeten har varit jättetuff och att då jobba till 16 dagar innan BF med kraftig foglossning är inget jag rekommenderar. Men snart är det
över och jag längtar efter att få tillbaka min rörlighet och min kropp. Just nu känns det som man har lånat ut kroppen till någon annan (vilket en graviditet i och för sig innebär). Jag har stört mig så otroligt mycket på att graviditeten har gjort att
folk tror att de har all frihet i världen att kommentera min kropp, min vikt, min mage och framförallt ta på min mage utan att fråga om det är okej. Alla "hej tjockis" har också gjort att jag velat ge folk en smocka. Jag har haft några helt
okej veckor under graviditeten men de har varit få och jag har verkligen fått kämpa mig igenom dessa månader. Att jag nu i slutet också samlar massa vätska i främst fötter, ben och händer vilket gör ont för att huden stramar osv. är inte
kul. Men tänk att jag nu har en färdig bebis i magen och gick in i vecka 39 (38+0) idag. Snart förändras mitt liv. Våra liv. Han är så vild i magen så jag undrar hur han blir när han kommer ut. Hur han kommer se ut. Vilken personlighet han har.
Jag har varit på flera läkarsamtal på sista tiden och om inget händer innan som startar förlossningen så föds vår son den 15 augusti med planerat snitt av medicinska orsaker. Det betyder att om 9 dagar blir jag och Chris föräldrar. Det har gårt så långsamt
men ändå så snabbt. I lördags 4/8 anordnades en babyshower för mig och det var så bra fixat och jag inser hur många fina vänner jag har runt mig och hur många relationer jag har lyckats bygga upp här. Jag är tacksam och lyckligt lottad. Tänk
hur bra livet blev.
