Kom hem från Göteborg igår kväll. Chris skulle jobba under nazistdemonstrationen och bjöd ner mig i fredags så vi kunde umgås på kvällarna. Vi bodde i en jättefin svit med underbar utsikt. Jag passade på att träffa min vän IK när jag var där så på lördagen tog vi en lunch på en vegetarisk restaurang, köpte med vin, öl, chips och chokladbollar till hotellet och satt på balkongen i solen och njöt i flera timmar. På kvällen åkte vi till IKs syster och åt taco och hade det trevligt. Jag och IK mötte sen upp Chris på stan och tog ett glas vin innan vi skiljdes åt. Jag har längtat till hotellfrukosten varje morgon och njutit till fullo. Det har varit en underbar helg och jag har haft det jättekul med Chris, i bilen påväg hem satt jag och skratta mest hela tiden. Vi har så roligt tillsammans och nu har det snart gått 6 månader sen vi träffades och livet har blivit så himla bra.

 

Jag kämpar på i skolan, får ett mentalt sammanbrott då och då men jag försöker fokusera på målet. Mitt minne är inte som det var förut, jag tror det har med min PTSD att göra. Och det gör att det blir kämpigare och jag är van vid att ah det ganska lätt för skolan. Det kan också vara så att jag behöver komma in i "pluggtänket" och därför går det segt, jag hoppas det. Jag vill inte tillbaka till jobbet så det finns inga andra alternativ än att kämpa så som jag kämpat mig fram de senaste åren. Jag ser fram emot att plugga på universitetsnivå, komvux känns så meningslöst och att man inte är där för att lära sig utan endast för att få betyg. Igår när vi kommit hem från Göteborg satt jag med en hemtenta i Sociologi i sista sekunden och skickade in den 00.15, 15 min innan inlämningen stängde. Jag måste bli bättre på att planera min tid...

 

Det är mycket just nu med styrelsearbetet, volontärarbetet och skolan, jag hinner inte träna vilket är jättetråkigt för jag behöver det. Men ibland måste det också få vara okej att prioritera sömn och långa mornar med Chris när man känner att stressen släpper och man bara mår så jävla bra. Snart blir det dock dags att ta tag i träningen, inte minst för min mages skull.