Det är inte åldern utan kärleken som är det viktiga

Jag skrev matteprov igår, jag hoppas verkligen jag klarade det. Jag och många fler i klassen fick F på första provet så det här behöver jag klara. Jag satt uppe till 3 på natten och vaknade 7 för att fortsätta plugga. I helgen är det ett engelskaarbete som gäller, det ska in på söndag vid midnatt så det blir inte så mycket vila för mig. Jag ska även börja läsa Brave new world av Aldous Huxley (på engelska) som vi ska diskutera om några veckor och läsa lite i sociologiboken.


Chris kom hem igår och åkte iväg tidigt i morse. Igår fixade vi med en lägenhet han har som jag ska hjälpa honom hyra ut, det är så onödigt att den står tom. Vi åt taco tillsammans och sen behövde han jobba lite och jag tog en promenad. Ikväll kommer han hem och vi ska ha en hemmakväll tillsammans och bara ha det mysigt.

I förrigår pratade jag med min mamma i telefon, nån av mina syskon har skvallrat att jag träffat Chris. Jag tycker sånt är så svårt att säga (vet helt ärligt inte varför) så det var ändå skönt att jag slapp säga det själv. Chris är äldre än mig vilket hade kunnat skapa vissa reaktioner i omgivningen men jag är glad över att alla är så positiva. Kärleken är det viktiga, inte åldern. Jag har svårt att känna jag har lika mycket gemensamt med killar i min ålder som jag har med äldre, vi pratar inte på samma ”nivå” och har helt olika syn på saker och olika livserfarenheter. Jag blir mer som en ”mamma” och det blir ojämlikt. Jag får inget utbyte av en sån relation. Chris är 18 år äldre än mig och det märks knappt. Vi delar många intressen och diskuterar mycket, vi båda kan vara barnsliga och väldigt formella. Våra personligheter är en så fantastisk kombination tillsammans.

Kommentera här: