Igår satt jag och pluggade hela kvällen, skriver på en hemtenta i Sociologi som ska in nästa söndag. Idag tar jag lite paus men imorgon är det bara på’t igen.

Det känns som att jag måste njuta i livet som det är just nu för jag vet hur snabbt allt kan försvinna. Bara tas ifrån en. Jag känner mig så lycklig och lugn i kroppen, som om att jag äntligen fått frid. Jag kämpade ensam i nästan 7 år, sen kom Chris in och fyllde ett stort tomrum. Mina sömnproblem jag haft under så många år är helt borta, vissa nätter när jag inte sover med Chris sover jag väldigt dåligt men oftast sover vi tillsammans. Håller om varandra. Myser. Värmer. Det är som att han har plåstrat ihop mitt trasiga hjärta.