Jag är så jäkla lycklig just nu! Vill bara skrika JAAAAAAAAAAAA! Eller alltså jag ska väl inte ta ut något i förskott men idag fick jag veta att jag fick 1 poäng från D på den del i Engelska 7 jag tycker är absolut svårast. Jag var helt säker på att jag skulle få F (alltså misslyckas) för jag blev så nervös och stressad under provet och fick bara gissa på frågorna. Det här betyget var avgörande för om jag kommer klara kursen. Läraren sa idag att jag minst kommer få E i betyg vilket betyder att jag har fått ett jätteviktigt meritpoäng jag nu kommer kunna söka med till VT-18. Har endast essän kvar att skriva och ett skriftligt prov på torsdag, sen kommer jag få papper på betyget och skicka in till antagning.se. Studievägledaren hade sagt fel till mig innan jag började plugga och hade missat säga att jag måste bli klar tidigare med Engelska 7 än de andra i klassen för att få använda det i min ansökan till nästa termin på universitetet. Jag ville ge upp. Jag gav nästan upp. Pratade med min vän IK som peppade mig och jag har kämpat på och gjort mitt bästa. Tack vare det kommer jag kunna konkurrera med 17,61 poäng. Förra året var lägsta antagningspoängen i urval 2 17.42, året innan ännu lägre. Det var inte lika många som sökte till universitetet det här året och man ser att det är en nedgående trend, även inom komvux. Det ger min ännu mera hopp om att lägsta antagninggspoängen kommer ligga under mig och att jag kommer komma in. Håll tummarna för mig! Det skulle vara en stor dröm som går i uppfyllelse om jag kommer in. Jag har velat plugga vidare sen mååånga år tillbaka och nu håller det kanske på att hända. Den 27 december är det helt klart om jag kommer in eller inte, men jag kanske redan få veta det den 8 december. Spännande!

 

Jag hade inte höga förväntningar 2017, jag trodde det skulle bli ett skitår. Första januari 2017 skrev jag; "2017, jag är redo! Min känsla säger att det inte kommer bli mitt bästa år men jag hänger inte läpp för det, jag ska kämpa för att det ska bli ett bra år". Att jag skulle träffa världens bästa man hade jag inte kunnat föreställa mig. Det kändes så avlägset. Jag trodde heller inte att jag faktiskt skulle klara skolan såhär bra, även fast jag verkligen hoppades, men eftersom det var så länge sedan jag gick i skolan så är det ju svårare. Tänk att jag fick A, högsta betyg, i prövningen jag gjorde i naturkunskap i mars. Utan lärare och medan jag arbetade heltid. Jag har kämpat hårt men det har varit så värt det.