Tackade kvinnan som är anledningen till att jag lever
Jag sitter på balkongen med massor av tända ljus. Det är stjärnklart och jag har musik i högtalarna. Jag sitter här och njuter. Njuter för att livet är fantastiskt. På måndag den 31 augusti firar jag 7 år av frihet. Eller ja vet inte hur mycket frihet det var de första åren men ett liv utan våld. Ett liv där jag fått följa mina drömmar.
I onsdags tog jag kontakt med kvinnan som hjälpte mig lämna mitt ex. Den fantastiska kvinna som är anledningen till att jag lever. Hon blev jätteglad, skrev att hon tänkt mycket på mig under åren. Jag tackade henne för allt hon gjort för mig. Den kvinnan är helt fantastisk och jag kände att jag verkligen behöve få säga det till henne.
Jag och Chris träffas fortfarande och umgås mycket med varandra. Jag är jättekär. Jättelycklig. Mår så bra med honom.
Igår red jag med två vänner. Runt en sjö och i skogen, så fantastiskt. I en stenig brant backe snubblade dock min häst och jag flög av den. Sån otur. Jag landade på ryggen och jag blev lite skärrad men det gick bra och jag hoppade upp på hästen igen efter bara några minuter. Jag har ont i armbågen och i bröstkorgen men annars känner jag inte av fallet. I fallet puttade jag bort mig från hästen innan jag landade för att inte få den över mig, det har alltid varit lite av en skräck för mig att det ska hända. Skulle nog våga rida igen men undvika skogen och speciellt branta backar.
Vi hörs snart igen, ta hand om er.