Igår ringde Chris mig, först vid 19 och vi pratade kanske 10 min, sen ringde han upp mig efter 2 timmar och vi pratade över 1 timme. Diskuterade, skrattade, planerade sommaren tillsammans. Han satt i bilen påväg hem. Mellan samtalen tog jag fram en stor plastlåda jag har under sängen med massa gamla saker i. Jag letade efter en pärm som jag tänkte använda till att sätta papper i som har med styrelsearbetet att göra. Medan jag letade hittade jag en pärm där jag sparat gamla bilder, flygbiljetter, papper, vykort och ja massa minnen från tiden med mitt ex. Jag hade glömt att jag hade den. Det kändes inte alls bra att jag hade kvar det där så jag började ta ut allt och rev sönder och slängde i papperskorgen, där det hör hemma. Jag gick även igenom gamla bilder jag har på skivor och raderade alla bilder jag hittade på mitt ex. Det känns så befriande och så rätt. Jag borde gjort det tidigare, när jag lämnade honom. Jag undrar varför jag har känt ett behov av att ha kvar det...

 

Nu tror jag inte det finns något kvar som påminner om mitt ex. Eller jo, några smycken. Men de ska lämnas till myrorna eller något liknande, jag gör nog det nästa vecka. Vill bli av med det så snabbt som möjligt.